Avslutande veckoreflektion (v.43)

På fredagen hade gruppen examination, där vi hade fått i uppgift att titta på våra kurskamraters bloggar/processer och komma på feedback att ge dem. Lisa var den som hade tittat på mitt arbete, och jag själv hade fått i uppgift att titta på Emelies arbete.

Det Lisa hade att säga om mitt arbete var bland annat att hon tyckte att jag hade uppfyllt mitt mål om att testa olika material som jag var tidigare obekant med. Hon tyckte dock att jag hade stannat kvar i min "comfort zone" till stor del också, men lade till att det inte nödvändigtvis behövde vara ett problem; det är trots allt svårt att helt få bort sin personliga prägel på det man skapar. Jag har för mig att hon motiverade det med nåt i stil med "För mig är det här ändå Eriks stil, så hans arbeten kommer nog vara präglade av inslag såsom line-art även om han experimenterar med andra material" (sagt på ett positivt sätt, förstås). Lisa kommenterade också på min arbetsprocess, och sa att hon tyckte det var intressant att jag kom in i gruppen och jobbade på ett helt annat sätt än hon och de andra. Med detta menade hon att produktiviteten i deras processer var utspridd på längre tidsspann; de jobbade med sitt måleri kontinuerligt (genom att vara ofta i ateljén) och kämpade mer med motivationen. Hon tyckte att jag dök upp lite mer då och då och jobbade mer effektivt i produktiva "spurter". Som hon (typ) uttryckte det: "-Ena dagen satt du och kollade upp grejer på datorn, andra dagen var du inte där, och en annan dag kom du tillbaka med massa färdiga bilder."

Anna frågade också var och en av oss om vad vi kände att vi hade tagit med oss för kunskapsmässigt verktyg från kursen. Om jag skulle säga något konkret skulle det nog vara fördelen av att skissa upp sin arbetsprocess i huvudet innan utförandet. Då har man förutsett allt som kan förstöra ens arbetsmoral, vilket kan tillåta en att strunta i det som går fel (för man vet ändå att det är stor risk att det kommer hända). Detta tillåter en i sin tur att kunna släppa sina hämningar, och man kan låta intuitionen och lekfullheten styra mer i skapandet.

När jag ser på min process såhär i backspegeln flöt allt på bra för att jag ägnade perioder åt att "vara i mitt huvud"; jag försökte visualisera hur jag skulle genomföra mitt arbete och komma på lösningar på eventuella problem i förväg. Detta gjorde det lättare för mig att få flow på mitt arbete, i och med att jag hade räknat med snedstegen i förväg. På så sätt fastnade jag inte i "vad-håller-jag-på-med/mitt-arbete-är-dålig"-träsket och jag tappade inte tilltron till min egen skapandeprocess.

Jag var också beslutsam om att jag ville fylla igen mina kunskapsluckor på mitt eget vis, på så sätt att jag skulle försöka ta in den nya kunskapen på sätt som kändes mest entusiasmerande för mig själv. Som jag har nämnt i inlägget före det här, var ignorerandet av Olles animation-workshop del av det här tankesättet; jag ville hitta en ingång i kunskapen på egen hand, istället för att bli guide:ad in i den. Då tror jag att jag hade kunnat falla i motivations-fallgropar.

Med andra ord; det största lärandeverktyget jag bär med mig från den här kursen är jakten på det lekfulla lärandet som är baserat på mitt eller mina elevers tidigare erfarenheter/intressen.

Methodos kap 5 – hotel imaginaire. "Att släppa prestige:en"

Valet av stop-motion-animation kändes både som ett obekvämt och skönt steg utanför min trygghetszon. Det blev en chans till att gå tillbaka till det naiva och intuitiva skapandet från min banrdom, kände jag. Visst hade jag idéer om hur mina figurer och dekoren skulle se ut, men i och med att jag inte visste mycket om skapandetraditionen inom stop motion begränsades jag inte av den. På det hela taget var min inställning till materialet väldigt avslappnad och lekfull. T.ex: Även om mina skelettramar var svajiga och dåliga ibland, kändes det kul att bara ”go along with it”. Jag hade heller inte några problem med att släppa tanken om att alla figurernas leder skulle vara rörliga på ett realistiskt sätt, eller att de skulle ha detaljerade händer och fötter; det blev ju ”vantar” och klumpfötter ändå, till slut.

Det är kanske så att det digitala tecknandet blev lite mer prestigeladdat, i och med att det liknade vad jag var van vid att göra sen innan, men genom att styra bort min uppmärksamhet från det jag var bekant med (skiss/line-art) till färg och framställning blev det även här lättare att jobba.

”man kan göra maniska arrangemang av stilleben, avsikter/föresatser/uppsåt”, men när denna planläggning brister; när uppsåten rämnar och kaos lyser fram genom sprickorna, då lyfter måleriet.”(eller skapandet överlag, skulle jag säga)

”Mäster Villhelm: ”avsikten är en tjuv; avsikt isolerar från kraft. Den som hänger sig är helt och hållet fri; hängiven som planeten kring sin sol.” Detta connectar till att mitt arbete har gått som tåget när jag väl har satt mig ner.

”Traditionen, vårt förhållande till de gamla mästarna skall tas för vad den är; ett medel som kan berika vår kunskap. Att överskrida innebär att tillågna sig detta, men att ha mod nog att förkasta det.” Handlar om att använda kunskap om det förflutna endast som riktlinjer/hjälpmedel för nuet. Detta connectar till faktumet att jag har haft säkerhetsnät i mina line-art-gubbar, men ändå försökt fördjupa mig mer i färger o färgblandning/varm/kall/opacitet osv. 

Syftet för mig var ju inte att göra coola bilder eller färdiga ”verk”, utan snarare att leka fram kunskap om och med de verktyg jag hade valt. Detta connectar ytterligare till det jag skrev om Dewey i min uppsats: man måste fånga elever i det de redan kan/är intresserade av för att bygga ny kunskap.

”När haner skulle sammanfoga sina musikaliska byggstenar till större helheter använde han ofta slumpmetoder eller skapade rent intuitivt en ordningsföljd, som i varje ögonblick precis lika gärna kunde ha blivit en annan.” Detta har koppling till att mitt skapande blev iterativt genom kontinuerligt delete:ande – jag delete:ade många ”darlings” i utforskandets namn (”hur blir det om jag gör så här istället?”).

”vi vet inte vad slumpens natur är. Därför kan det naturligtvis finnas något hos slumpen som vi inte uppfattar. Den kanske ”sänder” på helt andra våglängder än vad vår mänskliga upfattningsförmåga kan uppfånga”. Tanke: musik är bättre live pga små falska toner och improv, på samma sätt som resultaten från ens bildskapande är friare när man lär sig leva med de små imperfektionerna, eller kanske till och med embrace:ar dem.

Mitt syfte var delvis att lära mig mer om tekniska hjälpmedel i form av program. Det var även att skapa mer tredimensionellt. Jag har lyckats göra bådadera, anser jag, och har lärt mig en del genom lekandet på kuppen (t.ex i animationen valde jag, som jag sa till katti när hon nämnde det, medvetet att inte gå på olles animations-workshop. Detta för att jag inte ville få en specifik kartlagd väg in i mediet. Det är klart att det kanske hade varit givande på vissa plan, men helhetsmässigt kändes det som att det blev mer personligt om jag gjorde ”resan” själv. Jag ville hitta in själv och utforska i enlighet med min egen nyfikenhet. Det har alltid givit mig de bästa resultaten när jag ska lära mig något!)

Presentation

Reflektioner V.41 + 42

VECKA 41:

Här är en kort liten bild-dokumentation över hur jag har experimenterat med Sketchbook Pro's olika inställningar och penselverktyg. Som jag kanske har nämnt tidigare la jag inte något nämnvärt fokus på att det jag ritade skulle bli "bra", utan försökte förstå mer hur jag kunde få de olika funktionerna att jobba till min fördel när jag försökte förmedla specifika stämningar.

Denna vecka började jag även testa den inbyggda animationsfunktionen "flipbook" i sketchbook pro. Under min research veckan innan såg jag inget annat alternativ än att förlita mig på gratisprogram när det kom till 2D-animation. Jag hade redan laddat ned gratisprogrammet 2D-Pencil (och tittat på massa tutorial-videos för det) som verkade funka, om än på en betanivå (Macversionen var tydligen ökänt buggig). Det såg dock tyvärr väldigt krångligt ut att jobba i. Därför var det en grymt stor lättnad att upptäcka att sketchbook pro, som jag redan hade och tyckte om, hade en superenkel animationsfunktion inbyggd i sig. Kruxet var bara att man var tvungen att betala 50kr i månaden för att få åtkomst till det (det var detta tillsammans med ett utökat penselutbud som stod för "pro":et i programnamnet). Efter på-hejning från Anna och mina klasskamrater bestämde jag min tillslut för att faktiskt köpa tjänsten; det gjorde ju allt så mycket intuitivare och roligare.

När jag animerade kunde jag lätt se tidigare frame:s och bygga vidare på rörelsen som jag ville förmedla. Även här ville jag inte göra det onödigt krångligt och pretentiöst för mig genom att göra detaljerade figurer som rörde sig. Därför satsade jag istället på att bara göra en enkel boll och låta dess rörelser/"beteende" vara det som i första hand talade för animationen.

(Eftersom sketchbook pro bråkar med mig och vägrar exportera hela animations-filen, får jag nöja mig med att lägga upp en screenshot på hur min animationsprocess såg ut! Det är ju alltid något!)

I exempelbilderna nedan har jag tagit mig någorlunda ifrån min besatthet av line-art och börjat experimentera mer med lager och färgblandningar/färg-övergångar. Jag har såklart utgått från det jag är bekant med i form av line-art och seriefigurer (för att ha någon sorts grundläggande trygghet att luta mig mot i värsta fall). Jag ser dock detta främst som ett ramverk att bygga på när jag håller på med det som jag faktiskt vill utforska nu när jag har lärt mig programmet; färgblandning och sätt att skapa helhet/"inramning" i bilder utan att behöva använda skarpa svarta "outlines". 

På fredagen hade Lisa och Micaela sin ansvarsdag. Lisa började med sitt upplägg. Som jag förstod det, ville hon se hur vi andra tacklade blandande av färger, i och med att hon själv hade jobbat mycket med olika färgblandningar till sina tavlor. Temat för "lektionen" var att vi skulle visualisera/blanda till olika nyanser av blått/ "vatten". Lisa läste upp olika scenarion som vi fick föreställa oss, där vattnet ifråga hade olika nyans beroende på årstid och tid på dygnet. 

Jag upplevde att formuleringarna av scenariona var intressanta, då de även kändes emotionellt laddade. När jag till exempel hörde "Det är sommar och du äter frukost nere vid vattnet en tidig morgon" fick jag konnotationer till en väldigt ljus och "fräsch" nyans av blått. Det gav ändå någon sorts kul metaperspektiv på sitt eget tolkande, tycker jag. En annan sak som jag tyckte var fascinerande var att jag, när jag väl hade kluddat ut tre-fyra nyanser utan att se dem i kontext med varandra, reagerade på att nyansskillnaden inte var så markant. Detta fick mig att tänka "-Va? Reflekterar jag faktiskt inte närmre över hur färg-miljön runtom mig förändras under ett år?". Övningen var med andra ord lite av en "eye-opener".

Efter färgblandandet fick vi göra lite egna tolkningar av "hav" och "vatten" med pigment från karamellfärg och en färg-bas som Lisa hade gjort själv (se bilden nedan). Själv var jag inte så bekymrad över att något av det jag målade skulle se särskilt realistiskt ut; jag var mer intresserad över hur jag kunde mixa nyanserna och få olika uttryck genom trycket/vinkeln i olika penseldrag/tryck/skvätt. Jag tänkte att jag skulle låta mediumet "föra", helt enkelt.

På Micaelas ansvarstid såg vi en film baserad på Frida Kahlos liv, för att se närmre vilka kopplingar hennes bildspråk hade till Micaelas process och arbete.

VECKA 42:

Denna vecka har jag fortsatt att experimentera i sketchbook pro. Efter (vad jag upplever vara) subtil kritik från Micaela och Anna har jag beslutat att fortsätta med färgblandnings-spåret, men tänker även göra mitt arbete mer abstrakt. Min tanke är att jag kanske under den här sista veckan kan jobba mer med att förmedla känslor/stämningar i abstraktare motiv och animationer, för att gå ännu mer utanför min trygghetszon, avvänja mig mer från olika sorters "safety-nets" i skapandet och släppa prestigen ännu mer.

På onsdagen hade jag och Emelie vår ansvarsdag. På morgonen samlades vi hemma hos Emelie i hennes mangelrum för en photosession. Som jag tolkade det tänkte hon använda bilderna till att måla av oss vid ett senare tillfälle. Vi fick alla sitta på en stol framför ett mörkt skynke med två olikfärgade lampor i ansiktet medan en rökmaskin blåste tjock rök i våra ansikten. Det var kul, och bilderna blev riktigt coola!

(lite behind-the-scenes-footage...)

Efter lunchen samlades vi i ett klassrum och jag hade min "lektion". Jag hade köpt block med post-it-lappar som de andra skulle kunna flippa igenom och göra små animations-tester på. Syftet med detta var väl mest att göra alla lite mer bekanta med hur 2D-animation fungerar (i alla fall så som jag har upplevt att det fungerar). Jag visade lite klipp på lite mer avancerade flipbooks och på animationens olika principer för att uttrycka rörelse. 

Upplägget var dock lite väl kort, vilket resulterade mer i att jag visade olika funktioner i sketchbook pro. Jag kom på i efterhand att jag kunde ha tagit med min ritplatta och låtit alla testa att animera lite i programmet i tur och ordning medan de andra höll på med post-it-blocken. Detta hade nog varit en bra komplementövning, i och med att alla hade relativt små ytor att rita på i blocken; det var svårt att få en ordentlig känsla för animerandet när det inte gick att flippa igenom animationen så lätt och pappret inte var så genomskinligt. 

Reflektion v.38, 39, 40 + färdig stop-motion!

Vecka 38

Jag hade hela veckan innan och i början på denna vecka försökt visualisera hur jag skulle jobba med figurernas skelett och plastilina-leran för att få resultatet så som jag ville. Jag visste efter att ha kollat med mina klasskamrater att just leran skulle bli väldigt bångstyrig och krånglig att jobba med, så jag ville förebygga eventuella felsteg genom att skapa en mental plan för mitt arbete. 

Jag hittade dessutom en pappkartong i ateljén som jag kunde använda till min kuliss. Därefter tog jag med akvarellpapper, tuschpennor, sax, kniv och lim hemifrån för att bygga upp den. Jag tecknade/färglade kulissens delar och klippte ut dem. Sedan försökte jag klistra på dem på kartongen så att de skulle skapa litet av en 3D-effekt. Limmet jag hade tagit med mig hemifrån bråkade lite med mig, men detta löste sig efter att jag hade tappat tålamodet och kluddat på så mycket jag kunde på varje kuliss-bit, så att de tillslut fastnade.

Denna vecka gjorde jag även klart mina figurer. Skulpteringsbiten flöt på utan större besvär: jag jobbade "runt" de eventuella problemen som dök upp; händer och fötter fick förenklade former och jag bestämde att låta figurernas ögon vara stilla hela tiden till förmån för huvudrörelser. Det var även roligt att improvisera med leran och designa figurernas kläder där och då (jag tryckte bland annat fast lite aluminiumfolie på dem för att ge dem lite extra "flare").

Vecka 39

Jag fick låna kamera av Emelie och fick hjälp med att rigga upp den. Därefter tog jag c:a 290 bilder (jag tyckte det räckte. mitt fokus skulle ändå mest ligga på att skapa rörelse i bilder). 

Själva animationsbiten var utmanande men också väldigt givande, då jag hade möjlighet att direkt scrolla igenom mina fotosekvenser efter att jag hade tagit dem. Jag märkte dock att det var svårt att kontrollera ljuset i bilden (eftersom jag kom åt kamerans reglage för ljusinställning ibland). Stativet och kameran flyttade sig också lite, vilket gjorde animationen aningen hackig här och var. Även om jag tejpade kulissen, kameran och kamerastativet, rörde sig allt lite grann om jag råkade stöta till något. Jag lät dock inte detta tvinga mig att fota om allt, utan körde på med mina tänkta sekvenser - det var trots allt skapande av ordentlig rörelse i sekvenserna som jag ville åt, och det tycker jag att jag lyckades med. 

Det enda jag riktigt ångrar i min process så här i efterhand, är att min lösning med att ge figurerna 3 ben inte lönade sig så som jag hade tänkt mig. Tanken var att de skulle kunna gå/stå mer trovärdigt i och med stödet från det tredje benet. Visst, de stod stadigt när de bara stod rätt upp och ner, men  det gick inte att få figurerna att stanna i någon pose där de hade något av benen helt upplyft. Det kändes heller inte särskilt lyckat när leran vid figurernas leder luckrades upp i takt med att jag rörde på dem. Detta kändes dock som ett mindre problem, och kanske något som kanske till och med kunde vara positivt i slutresultatet, i och med att det gav figurerna en ännu mer naivistisk look. 

Vecka 40

Denna vecka blev jag klar med redigeringen av min film (tack vare det här klippet och det här klippet)! Här är den! (Förhoppningsvis tar inte Youtube bort den av upphovsrättsliga skäl som gäller ljudspåret...)

https://youtu.be/9KmWULddGIo

Retroaktiva reflektioner vecka 34, 35, 36 och 37

Vecka 34:

I och med dålig kommunikation från HDK:s håll har jag inte vetat vilken kurs jag skulle börja läsa den här terminen, därför missade jag kursens inledande moment under den här veckan.

Vecka 35:

Under torsdagens workshop med Anna och Katti fick vi i uppgift att rita porträtt av varandra och våra förebilder. Porträtten skulle först göras med linjeteckning medan vi undvek att titta på pappren. Därefter skulle vi göra samma sak, fast vi fick titta på pappren. Efter det skulle vi välja ut bilder från nätet på våra förebilder/idoler. Dessa bilder skulle även de ritas i linjeteckning. När de var klara kopierade vi upp våra bilder i tre exemplar, för att vi sedan skulle kunna färglägga dem i två komplementfärger vardera.

När lektionens första moment var klart skulle vi titta på våra bloggar för att hitta saker som skulle kunna inspirera projektarbetet i den nuvarande kursen. Därefter skulle vi skriva ut bilder på våra tidigare projekt för att se om vi eventuellt hade haft någon sorts röd tema-tråd i dem. Jag kom fram till att jag har drivits mycket av sci-fi, fantasy och nostalgi, och att jag ville göra nåt som hade med stop-motion-animation och digitalt tecknande att göra.

Fredagens föreläsning med Marie-Louise missade jag (återigen pga kurs-administrativt strul från HDK:s sida), men jag läste texterna inför föreläsningen ändå.

Vecka 36:

Denna vecka redovisade vi våra skisser till projektplaner. Jag var till en början skeptisk till om jag skulle kunna klara av att göra en animation, då det var många moment jag skulle behöva lära mig mer om (foto, stop-motion-program, hur man gör hållbara riggar att bygga figurer på, ljussättning osv., osv.). Anna och Katti lugnade mig dock och sa att det går att göra det lättare för sig på olika sätt, och hänvisade mig till Helga, som de sa visste mycket om stop-motion.

Efter handledningen på projektskissen kände jag mig på det hela taget mycket säkrare på hur jag ville dela upp mitt arbete och vad jag ville fokusera på; 2 veckor till stop-motion och 2 veckor till digitalt ritande med wacom-platta.

När Emelie redovisade sin projektplan pratade vi mycket om att våga "massproducera" för att växa som skapare. Tanken var alltså t.ex att "våga kladda ihop en massa olika bilder" för att man skulle slappna av mer, kunna handskas med misslyckande bättre och utveckla ett konstnärligt mod. När jag började utbildningen hade jag hållit på och "nött" på det här viset, och nu när vi pratade om det, insåg jag att jag har tappat det här "modet" med tiden. Det var en så skön insikt att bära med sig i skapandet, så jag skall försöka vara medveten om det prestigelösa i mitt misslyckande för att komma tillbaka till modet. 

Vecka 37:

Den här veckan har jag börjat göra lite google- och youtube-research på animation och stop-motion-animationens grunder. Jag har även laddat ner ett program för 3D-modellering (Blender) och försökt lära mig lite i det. Det verkar dock vara väldigt invecklat, så jag tror jag lämnar det som ett sidoprojekt tills vidare. Jag har även haft handledning med Helga, och hon berättade lite vad hon såg för röd tråd när hon tittade på mina bilder; hon såg också nostalgi- och sci-fi-elementen jag nämnde tidigare. Av mina klasskamrater har jag också fått materialtips till stop-motion-animationen; jag har köpt plastillinlera och ståltråd. Förhoppningsvis hittar jag också en stor kartong som jag kan bygga kulissen att filma i. 

Veckans andra lektion var en föreläsning av Marie-Louise som handlade om portfoliokonceptet som bland annat handlednings- och forsknings-metod. Jag upplevde att det anknöt mycket till Vygotskijs teori om den proximala utvecklingszonen, där människor lär sig av andra i sin omgivning (som kan mer om ämnet än personen ifråga). Vi kunde tyvärr inte göra uppgiften som Marie-Louise hade tänkt ut åt oss, då vi inte hade hunnit komma igång med våra arbeten än. Därför fick vi en annan uppgift: att titta på varandras gamla blogginlägg för att sedan använda portfoliometoden för att "handleda dem" enligt vissa riktlinjer.

  

Projektplan LGBD55

Projektbeskrivning, LGBD55

Erik Sterner

Bakgrund:

Jag har valt att fördjupa mig i någon form av tredimensionellt och/eller digitalt skapande.

Varför väljer jag just detta projektet?

För att jag anser att det är kunskap som ligger rätt i tiden att ha, samt för att det ökar min förmåga att tillmötesgå mina framtida elevers lust att lära inom bildämnet.

Finns det speciella aspekter av det som intresserar mig?

-Ja; digital teckning/animation, analog animation (stop-motion), fotografi, eller tredimensionellt skapande (skulptering eller modellering). Jag kommer fördjupa mig i digital teckning och stop-motion-animation; de ligger båda nära det ”klassiska” tvådimensionella tecknande jag har sysslat med innan, men vidgar/moderniserar ändå mina vyer på ett uppfriskande och (antagligen) nödvändigt sätt.

Vilka kunskaper/erfarenheter vill jag få genom att jobba med projektet?

• Digital teckning/animation: att känna mig förtrogen med funktioner och verktyg i åtminstone 2 program, så att jag kan ha en mer avslappnad inställning till att skapa digitalt.
• Skulptur/3D-modellering: att lära mig mer om olika materials fördelar/nackdelar samt ökad spatial ”visual litteracy”.
• Foto: att bekanta mig med kamerafunktioner såpass att jag känner att jag har kunskapsverktygen för att, dels (i foton) kunna fånga verkligheten på det sätt jag avser och dels för att kunna dela med mig av denna kunskap till andra.

Syfte/mål/problemformulering:

Vad vill jag undersöka?

- Jag vill undersöka mina möjligheter att lära mig mer om digital teckning och animation (digital eller i form av stop-motion), fotografi och fotomanipulation eller tredimensionellt skapande (i form av skulptur eller modellering).

Varför är det viktigt för mig att undersöka det?

- På båda mina praktikplatser har jag förstått att ”den gamla skolans” idéer om bildämnet fortfarande dominerar, hos såväl bildlärare såväl som hos elever. Kunskapen eleverna vill och förväntar sig att kunna tillgodogöra sig är praktisk; de vill lära sig mer om klassisk teckning, foto eller digitalt bildskapande. Även om jag känner att jag besitter en viss kunskap inom det klassiska tecknandet, är jag i min åsikt skrämmande okunnig om foto och digitalt bildskapande. Min okunnighet skrämmer mig då jag vet att mina kunskaper helt klart inte möter kraven för vad elever idag verkar förvänta sig kunna lära sig av sina bildlärare. Därför anser jag att detta är en kunskapslucka jag måste försöka täppa till så snart som möjligt; både för min egen skull (då jag tror det kan vara kul och givande för mig) och för mina framtida elevers skull.

Genomförande och tidsplan:

Vilka teoretiska/praktiska studier ingår i arbetet? Var finns kunskapen/kompetensen och hur skall jag tillägna mig den?

• Aktivt skapande av digital teckning/animation.
• Sökande av praktiska/teoretiska demonstrationer av programmens funktioner och verktyg via youtube och webbsidor.
• Ytterligare inhämtning av kunskap om programmens funktioner/verktyg via en trial-and-error-approach (att försöka ”leka”, testa och improvisera mig fram på vägen till kunskapen).

Hur kommer jag gå tillväga med val av information och material?

• Jag är säker på att mina lärare och handledare säkert kommer kunna tillhandahålla relevant information och/eller material för mitt ämnesval, men jag är även ganska säker på att jag kommer kunna hitta gott om resurser på nätet om hur jag kommer kunna lösa specifika problem (om jag stöter på sådana) under arbetets gång.
• Vad gäller tidsplanen för mitt arbete tänker jag mig att jag kommer arbeta c:a 3 veckor (v.37-40) med stop-motion-animation, och 3 veckor (v.41-43) med digital animation/teckning.

Avslutande Reflektion

Överlag är jag nöjd med mitt slutresultat. Delarna i mitt verk smälte samman på ett tillfredställande sätt på utställningsdagen, och det kändes som att jag inte kunde vara tydligare med sättet jag ville presentera det på. Det blev som en adderad bonus att jag hade missbedömt verkets storlek i förhållande till utställningsytan; den som tog del av verket var tvungen att sätta sig ner framför det lilla bordet för att se alla delar ordentligt. Resten av korridoren var relativt tom, så trots mitt verks lilla storlek, drogs uppmärksamheten till det. 

Alla i klassen som fick ta del av mitt verk, verkade reagera på det och tolka det på liknande sätt. Nu vet jag ju inte hur mycket det berodde på att de faktiskt visste om vilka av mina personliga erfarenheter i Alperna verket byggde på, men jag tror dock ändå att mina tolkningsintentioner hade varit tydliga även för nån som inte visste om de underliggade idéerna. Detta eftersom mitt ljudklipp till stor del tjänade för att sätta tonen/bestämma miljön i min berättelse. 

Om jag ska försöka se förbättringspunkter i min arbetsprocess, kunde jag kanske ha försökt mer att ta mig ur mitt eget huvud för att förverkliga/pröva mina olika idéer. Nu blev det ju så att jag snarare gjorde en sorts ritning över mina olika koncept. Sen hade det kanske varit bra om jag hade kunnat torka ler-kärnan i min skulptur på något sätt, så att jag hade sluppit limma på massa papper på dess undersida (i slutändan läckte dock fukten igenom dem ändå). Papprena tog ju liksom bort lite av skulpturens samhörighet med bordet.  Ännu en punkt jag hade velat utveckla är färgschemat i bakgrundsbilden. Jag inkorporerade visserligen konceptet med färgerna som visuella representationer av olika delar av min ljud-berättelse, men det kändes som jag "slängde in det" i slutet mer som lite "strössel på toppen". Jag hade velat utveckla det mer på något sätt..

Nedan: några bilder från utställningsdagen.

(här ser man det vita, störiga pappret jag satte under berget för att hindra fuktskador på bordet)

Amanda (som opponerade på mitt arbete), Anna och Katti sa alla tre att de hade velat se en större bild bakom skulpturen, för att de skulle kunna känna att de "sögs in" mer i verkets helhetsupplevelse. Detta är någonting jag håller med om (och gärna hade ordnat), men jag hade bara tillgång till en A4-skrivare, så tekniken begränsade det lite för mig. Kristian nämnde dock att jag hade kunnat skriva ut stort på HDK:s skrivare. Det är bra info att ha koll på i framtiden!

Mitt verks övergripande stil gick bra ihop med stilen i utställningsmiljön.

När Anna och Katti gav mig respons sa båda att de hade kunnat tänka sig mitt verk stående mer i mitten av utställningsytan. Jag insåg att det antagligen var mina eventuella OCD-tendenser som hade hindrat mig från att se att ett sånt presentationssätt också skulle kunna funka. Nackdelen hade ju då i och för sig varit att jag hade fått svårt att applicera bakgrunden med färgerna och bergen. Anna sa dock att jag i så fall hade kunnat representera åtminstone färgerna via trådar som hängde ner till marken från under bordet; ett sorts "bergets rötter", om man så vill.

Tyvärr har jag inte hittat nån bra sida att lägga upp min ljudfil på som inte kräver att jag måste bli medlem osv., så ljudet får tyvärr utebli här.

Mera process-bloggeri

tjaba! här är lite bilder på delarna av min slutliga installation!

"berget"

nån sorts bakgrund för att förstärka kontexten i installationen lite.

en "piedestal" för att presentera installationen i sin helhet.

Jag har även spelat in ett ljudspår som skall lyssnas på i samband med betraktandet av mitt verk. Jag vet inte riktigt hur jag ska länka det här, men jag kanske kommer på nåt sätt längre fram!

Art now/How to be an explorer of the world + workshop

Här kommer min workshop-uppgift, inspirerad huvudsakligen av How To Be an Explorer of The World, då jag hade svårt att knyta an till/inspireras av verken i Art Now gentemot min bästa spontana koncept-idé. I How to be an explorer hittade jag en uppgift som satte igång mina tankebanor:

"YOUR FAVORITE STREET:
go to your favorite street. if you can't go there physically, then you can visit it in your mind.
map it out on a piece of paper. then describe (or otherwise document) everything in detail: the shops, houses, street signs, trees, etc."


Den här uppgiften fick mig att komma ihåg ett tv-program jag såg för ett tag sedan. Det var en sorts mashup mellan stjärnorna på slottet och andarnas makt. Programmet handlade alltså om ett gäng B- eller C-kändisar som åkte ut till ett (påstått) hemsökt slott för att via ett medium få kontakt med bortgångna nära och kära. En av programmets nyckelinslag var då kändisarna fick blunda och visualisera sitt "inre hus", alltså ett sorts förkroppsligande av hur de upplever sin mentala "värld". Mediumet hjälpte dem att tolka sina hus olika egenskaper. I ett fall var det till exempel en kvinnlig kändis som sa att hennes hus hade stora dörrar och högt i tak, vilket tydligen betydde att hon hade lätt för att öppna sig för nya bekantskaper och var allmänt tolerant mot sin omgivning.

Jag tyckte genast att det vore oerhört intressant att slå samman idéerna från teveprogrammet och boken för att sedan applicera det i uppgiftsform på mina klasskamrater. Jag var nyfiken på att se om jag också kunde leka medium och analysera deras olika "hus" för att lära känna dem bättre. Därför spenderade jag första delen av workshopen med att försöka göra dem mottagliga genom att tala till dem suggestivt om deras inre hus medan de blundade, slappnade av och fokuserade på att andas kontrollerat. Här nedan följer mitt upplägg i dess helhet:


1.

*Mörklägg rummet så mycket som möjligt för att tvinga deltagarna gå in i sig själva när de blundar.

*Be dem tänka på att andas långsamt och kontrollerat. "Bestäm/led" dem gärna in i takten, om möjligt.

*Börja tala till dem med en lugn och betryggande ton och be dem lägga alla kommande upplevelser på minnet.

-Du befinner dig i ett svart vacuum. Du tittar runt, men ser ingenting. Allt är svart. Du försöker hålla upp handen framför dig och se en skymt av den, men det gör ingen skillnad - din omgivning är fortfarande totalt mörker. Du skulle lika gärna kunna inte existera så vitt du vet. Du kan varken se 

eller höra någonting. 

*Dramatisk paus i några sekunder*

- Du ser en vit liten prick skymta i mörkret. Pricken är ungefär lika stor som ett nålsöga. Låååååångsamt vidgar sig pricken och blir till ett hål. Du känner att hålet drar dig mot sig, med en kraft lik gravitation. Du är långsamt på väg genom hålet, som vidgar sig mer och mer. 

*En till dramatisk paus*

Du är nu genom hålet och ute på andra sidan. Du står på vägen framför ditt inre hus. 

Du går fram till dess dörr och känner på dörrhandtaget. Hur ser dörren och handtaget ut? Hur känns de? Hur ser utsidan på ditt hus ut?

Du vrider om handtaget och går in genom dörren. Du är nu inne i ditt inre hus? Hur ser det ut där inne? Är det stort? Finns det många rum? Är det högt eller lågt i tak? Finns det särskilda eller konstiga rum? Hur är det möblerat i rummen? Luktar det på något särskilt sätt i ditt hus? 

*Låt dem skapa och uppleva bilden av sitt inre en stund. 5 min räcker.

*"Väck" dem igen genom att gradvis ändra tonen/volymen i rösten till mer vardaglig och be dem öppna ögonen

2.

*Ge dem i uppgift att flödesskriva om sinnesbilderna de fick i sitt inre hus. Låt dem skriva i c:a 8-10 min. 

*Ge dem sedan i uppgift att teckna upp sina hus planlösningar, som de sedan redovisar för varandra i slutet av workshopen.

Här är några bilder från när vi utförde workshopen:

Jag vågade mig inte på att göra någon djupgående analys på någon av husen, så jag bad mina deltagare att istället själva reflektera över efteråt vad deras inre bilder sade dem. Jag antecknade inte vad de berättade, då jag tänkte att den informationen skulle kunna räknas som lite halvprivat, och dessutom vara mest värda för dem själva.

Jag tror min workshop skulle funka bra i praktiken på en lektion i skolan. Vid första anblicken kan man tycka att den är lite enkel och kanske till och med barnslig, men det finns ett större djup i uppgiften om man bara vågar ge sig hän! Det går också att använda workshopen som en sorts avstamp till senare uppgifter i linje med dess eget tema, vilket alltid kan vara användbart.